Skorpionens otid

Hösten är inte min grej. Visserligen var det spännande att börja ett nytt läsår...möta nya utmaningar...bli ett år äldre.

Född i november, skorpion. Skorpion med allt vad det innebär, faktiskt. Även om jag inte helt och hållet tror på astrologi eller andra religioner...har jag alla de egenskaper man i astrologin ger en skorpion… Alltså kan jag inte helt avfärda vare sig det ena eller det andra.

Däermot vet jag att hösten ger mig dåliga vibbar. Höst betyder mörker, kyla, regn och rusk. Och ändå är ofta hösten början på något nytt.

Jag har skyllt på dåligt mörkerseende, mörkrädsla, frusenhet...allt.

I Norrbotten, där jag har mina rötter, började hösten i augusti, samtidigt med skolstarten. Kvällarna blev snabbt mörka. Regnet och de fallande löven, frosten på cykelsadeln och blöta fingervantar...

Cykeln ställdes undan i oktober, obönhörligen och skolvägen tog mer än dubbelt så lång tid. På den tiden var det inte tal om buss eller skolskjuts...bara att traska och gå...med skolbagen full av böcker. För det var också före skolskåpens tid. Hade man otur var man tvungen att släpa på minst två lexikon också. Bagen var tung...ryggsäck...nej det var inte uppfunnet. I alla fall inte annat än för fjällvandringar.

Alltså var hösten en pina. Iskallt regn, tung väska och lååångt till våren. Och så mörkret.

Jag hörde på radion...ja ni som läser min blogg vet att jag lär en trogen radiolyssnare, men detta var för många år sedan, då det fanns ett program som hette Riksronden. Riksronden var ett lätt kåserande nyhetsprogram som gick klockan 15 alla vardagar. Programledarna var ofta karissmatiska radioprofiler och denne talare, som jag nu refererar till, var son till en läkare vid gruvan i Boliden. En innovatör, måste han ha varit, doktorn, för han insåg redan på 30-talet, att mörkret hade dålig inverkan på människor. Därför började han ge gruvarbetarna ljusterapi. Detta hörde jag alltså på Riksronden, många år senare och då fick jag en AHA-upplevelse.

Ljuset! Det var ljuset jag saknade. Ljuset i norr försvinner under hösten och kommer inte tillbaka förrän till våren.

Det var förmodligen då jag började tända lampor. Lampor i alla fönster, lampor inne, lampor ute. värmeljus och stearinljus, lyktor och nu senast, en eldkorg

I trakten är vi kända…”Jaha, ni som har lamporna tända överallt, hela natten”. Ja...just det.

Ljuset betyder mycket för mig... Det betyder allt. Jag har lärt mig att det är för att ljuset försvinner som jag krymper. Ljuset och värmen. Utan ljuset och värmen blir jag bara ett torrt skal. En uttorkad skorpion utan tagg.

Och vad är väl en skorpion utan sin tagg...