Vårregn

Otåligheten är över. Nu behöver jag inte längre längta och vänta. Den är här och inget kan hota den.

Står ut med regnet som faller. Går ut och känner de ljumma dropparna mot ansiktet.

Kom regn och tvätta bort det grå som vintern lämnat. Måla gräset grönt och ge blommorna kraft.

Rastlösheten är borta. Jag väntar rofylld på solen för jag vet att den kommer. Dagarna blir varmare och fräknarna på min näsa flyter ihop.

Badade fötterna i havet igår. Lät vågorna slå upp över benen. Gick barfota tillbaka till bilen efter en lång stund, med skorna dinglande i handen.

Skönt. En slags katharsis. Vårrengöring!

Kände mig gladare och lättare till sinnes med rena fötter.

I norr ligger snön kvar. En vän satte rosor på Mammas och Pappas grav och skickade en bild. Pappas födelsedag var på vårdagjämningen för några dagar sedan och jag är glad och rörd över att ha en sådan vän. Jag påminns om mina rötter, där hjärtat måste vara varmt och generöst eftersom vintern är lång, kall och mörk.

Landskapet i norr är bedövande vackert. Ljudet av skidorna mot skaren, när den luckrats upp av vårsolen. Med ansiktet mot solen, ut över isen. Det stelnade havet. Med termos och apelsiner i ryggsäcken och renskinnet rullat, skidade jag mot öster för att sen återvända flera timmar senare mot eftermiddagssolen och stadens siluett som mål.

Våren i norr är gnistrande vit.

Våren i söder är blommor och brusande hav.

När regnet är över, ikväll eller imorgon ska jag plantera penséer i krukor. Jag har ännu inte bestämt vilken färg…känner för blekrosa.

Men ännu faller regnet, lugnt och stilla

En kvinna i min ålder

Jag är 62.

"Du ser yngre ut" säger några och jag tar det som en komplimang. Hur ser man ut när man är sextiotvå och vad är referenserna?

Om någon sa till mig: "Du ser precis ut som om du är 62 på ditt 63:e!", hur skulle jag reagera då?

Åldersnoja har jag inte haft sedan jag fyllde 22, eller jo, när jag fyllde 45 tänkte jag en stund att "nu har jag levt mer än halva livet", men det glömde jag strax. Bäst att leva på bara, och se hur det går.

"Du är fortfarande ung i sinnet" Vad betyder det? Jag vet inte någon som skulle bli nedslagen av de orden. Stolt sliter dottern 35, upp den efterfrågade legitimationen på systemet, maken aktar sig för att ha kepsen på i trafiken och jag köper ögonfransnäring på nätet.

Personligen tycker jag att det är tragiskt när kvinnor på allvar kämpar för att vara evigt unga, att vara sina döttrars syster hellre än att vara mor. Operationer, inplantat och otaliga behandlingar tar så mycket tid och kraft att de inte hinner leva. Att inte våga åldras måste sitta djupt inne i själen. Men…det förstås… arbetsgivarna vill ha en 25-åring med lång utbildning och yrkeserfarenhet. Behövda vill vi ju vara och bekräftade och absolut inte i utanförskap, vad det nu är…och ungdomlig är ett annat ord för livskvalitet.

Vem vet hur man ska vara i en viss ålder? Hur ser en kvinna i min ålder ut och hur ser hennes själ ut?

Jag har många väninnor som är i min ålder. De är nästan precis som jag. De flesta har jag känt i väldigt många år och när vi träffas och pratar, är vi på samma våglängd. Vi var det även när vi var tonåringar. Det är bara det att vi nu vet det vi undrade då, men vi skrattar lika ohejdat åt samma saker.

Hörde på radion idag att man blir osynlig när man är 50+. Det upplever inte jag. Om man vill vara osynlig bestämmer man själv. Osynlig ville jag hellre vara i tonåren, då jag ville vara som alla andra. Idag törs jag vara mig själv, även om jag inte är perfekt. Jag törs höja min röst, även om mina ord kan uppfattas som obekväma. Dessutom har jag erfarenhet och kunskap om en massa olika saker. Jag törs stå på mig om jag vill och vika mig utan prestige. Jag kan be om hjälp med väskan och jag får sitta på bussen, men jag åker inte buss så ofta förstås.

Det roligaste av allt är att jag kan skoja med de manliga expediterna i affärerna på Möllan utan att missförstås.

Jag tror faktiskt att jag tycker om att vara en kvinna i min ålder. Det är nog den roligaste åldern jag varit med om hittills!