Pensionat Facebook

Facebook är som att bo på pensionat. Varje morgon kommer vi ner i frukostmatsalen, säger artigt *godmorgon* nickar vänligt till alla som redan sitter vid bordet och uppmärksammar alla nyanlända. Vi äter medan vi småpratar med våra närmaste… kastar iväg en replik till ett annat bord. Delar nattens drömmar och morgonens nyheter. Någon sätter på musik, vi nickar gillande eller konverserar vidare. När frukosten är uppäten omfördelar vi oss. Några tar en promenad, några ska på möte och några sitter kvar och läser tidningen för varandra samtidigt som man småpratar lite om ditt och datt, barnbarn, konst eller sina fantastiska djur. Där sitter vi i sällskapsrummet i olika konstellationer, lämnar en stund men återkommer, fast förvissad om att det alltid är någon där att prata bort en stund med. Så tar vi en promenad i trädgården. Regnar det trängs vi under paraplyerna och snart går vi in igen. Vi ger varandra blinkningar, uppskattande leenden, en vänskaplig puff och vi visar vårt deltagande när någon känner sig ledsen. Där i sällskapsrummet flätas människors tankar till ett nät. Kanske inte alltid i raka trådar utan ett enda virrvarr med pärlor, rosor, guld och silverkorn…visst en och annan gråsten finns där men det är en vacker väv… så många människors livsväv. Till middagen samlas vi igen… vad äter du, vad väljer ni… vinet är rött vitt eller rosa… några avstår, har redan druckit sitt vin i livet… det skrattas, skojas berättas historior… förstulna blickar mellan några som fattat tycke för varandra, någon lämnar rummet i vredesmod. Sport på TV… förflyttningar, en grupp hejar… en annan grupp läser poesi och ytterligare några småpratar medan några målar… Sen skiljs vi åt med önskan om godnatt och sköna drömmar… fast förvissade om att vi ses igen nästa morgon i Facebooks pensionatsmatsal...