Saffransgult och enrisfyllda vinterharar I min barndom hängdes granrisgirlanger och röda kräppapperslyktor över Storgatan inför julskyltningsdagen den andra advent. I min barndom togs inte julstämningen ut i förskott. Den bruna adventsstaken fick nya ljus och den orange pappersstjärnan hängdes i köksfönstret. I motsats till alla andra lampor som skulle släckas så fort man lämnade rummet så fick adventsstjärnan lysa dygnet runt. Det varma skenet bar på glädje, trygghet och förväntan för den lilla flickan. Adventsstakens ljus tändes bara en liten stund på söndagsmorgonen till morgonkaffet. Den andra advent var det julskyltning. Dagarna innan var se stora slyltfönstren täckta av brunt papper. Det såg så konstigt mörkt och kalt ut när vi sparkade fram mot förbi Klädkonsum, Skokonsum och Matvaru, över Smedjegatan och förbi Linkan. Därinne lyste de små lamporna på den röda sammeten och skapade ett varmt sken långt ut på trottoaren. Den här dagen fanns ingen tid för saft och änka, mamma hade bråttom till fiskaffären för att hinna salta ut den feta islandssillen till innäggning och för att lägga lutfisken i blöt. Vi rundade hörnet vid Jala, parkerade sparken vid fönstren som inte behövde jusskyltas för att att vara spännande för de var täckta med vattenpärlor som rann och glittrade. ” Ta med filten” bad mamma. Jag knölade ihop den blekta blå filten som jag suttit på och så gick vi ned för de två trappstegen, där snön hade smält av saltet så att man inte skulle halka. Inne i fiskaffären luktade det illa av fisk, vått ylle och människor, men man vande sig snart. Mamma tog en nummerlapp. Det var trångt och filten ville hela tiden glida ur mitt grepp och halka ned på det våta stengolvet. Mamma pratade med någon tant och jag kämpade mig mellan vinterkappor och bisampälsar fram till disken där det låg döda fiskar med tomt stirrande ögon på en isbädd. Laxar större än jag, gäddor som visade tänderna, lakar och stora feta ålar. Uppe i taket hängde en käpp med platta torra fiskar, uppfläkta som stora pappskivor. Varje gång någon kom in genom dörren ringde en liten klocka och fiskarna vajade och stötte mot varnadra och det lät på ett alldeles särskilt sätt. Ett torrt klapper som av torra brädor. Tanterna som sålde fisken hade stora förkläden av gummi och väldigt röda händer. Alla skulle ha lutfisk och elegant hakade de av en torkad långa från stången i taket. De stora salta islandssillarna låg i svarta trätunnor och med en järnkrok drog dom upp en eller två sillar som slogs in i tidningspapper och sen i brunt omslagspapper. Mamma köpte en bit ål till pappa och en stor bit lax som skulle gravas och två kilo strömming som tanten rensade genom att bryta av huvudet och med det röda pekfingret dra ut alla inälvor som kastades i ett rostfritt kar nedanför disken. Då såg jag vad tanterna hade på fötterna. Avklippta svarta gummistövlar och raggsockor som stack uppöver kanten. Där vadade tre tanter i vatten och fiskrens på stengolvet i svarta gummistövlar. Mina ögon var stora som tefat. I min värld hade tanter blanka skinnskor med klack eller grå bottiner över sina ormskinnspums. Mammas små nätta vinterskor i storlek 35, hade en liten skinnkant högst upp på vristen. Avklippta svarta gummistövlar, det var chockerande! Det skymde redan när vi kom ut ur fiskaffären. Dagarna var korta och snön knarrade under fötterna. Mamma hängde sin väska av hopsydda skinnbitar i olika bruna nyanser på sparken, vek ihop den blå filten, la den på sitsen och lyfte upp mig. Först skulle vi uppför backen till posten för att lämna några julkort och så var det full fart nedför Köpmangatans backe . På Kungsgatan svängde vi vänster. ” Sitt kvar, jag ska bara köpa en trådrulle” sa Mamma och försvann in genom glasdörrarna till Sidenhuset. På andra sidan gatan låg Sjögrens. Där jobbade moster Hulda. Kanske skulle vi gå in och prata med henne och jag kunde få några trasiga småkakor. Mamma kom ut igen. Sparkade över gatan och förbi Sjögrens och ända fram till Producenten. Där inne doftade det mjölk och ost och de vita kakelväggarna och den rostfria inredningen stod i stark kontrast mot mörkret som fallit utanför och de små flingorna som föll från den blåsvarta himlen. En stor bit smör och tre mått grädde skulle mamma ha, men ingen mjölk för hämtaren hade hon glömt att ta med. Precis innan vi skulle gå såg jag ett fat med kokosbollar på en glashylla. Jo, jag kunde få. Den las på en pappersservett och jag satt på sparken och lovikkavantarna blev fulla av sött kladd och kokos men det gjorde ingenting. Mamma sparkade vidare mot Hälls bageri. En limpa och en påse skorpor men kammarna var slut. Vi vände sparken och körde mot Loet. Där i nedre hörnet stod en häst och sov och runt omkring den i snödrivan stod nedstuckna granar, knippen med granris och julkärvar. Mamma pratade med mannen som hade stora kraghandskar, en skinnrock med pälskrage och en mössa med öronlappar. Hans näsa var stor och röd och mellan läpparna hängde ett litet gulbrunt cigarettmunstycke med en slocknad fimp. Mamma valde ut en gran, två knippen granris och en kärve. Hon sa adressen; Lulsundsgatan 19, mitt på gården och mannen skrev med en pennstump på en skrynklig lapp. ”Javisst Frun, jag kör förbi och lämnar dem ikväll” Vi sparkade vidare. Snön föll tätare och mina tår kändes inte längre. Förbi Höglunds, förbi Norelius dör tant Hilma och Ally bodde. Norelius ilskna spets skällde. Förbi ASEA-huset. Vi stannade vid Tigerns och mamma sprang in och lämnade en lapp men tog med saffran och jäst, resten skulle springpojken köra hem så fort han fick tid. Ett malmtåg skramlade förbi och när bomarna gick upp sparkade vi vidare. Det lyste i tant Jonssons affär och jag vinkade åt henne. Äntligen svängde vi in på gården. Det lyste i nästan alla fönster hos mina tantvänner och adventsstjärnan lyste i köksfönstret. Mamma sopade trappan och låste upp. Där inne i kallfarstun hängde den lilla vita haren i bakbenen och enriset stack upp ur magen på den. Jag rös av obehag och fortsatte in i tamburen. Där var det varmt och gott och snart hade mamma fått fyr i spisen, lamporna var tända och den gula saffransdegen jäste unde en rutig handduk. Jag hörde pappa stampa av sig snön och hur han sopade av trappan med piassavakvasten. Jag sprang ut i tamburen och gömde mig bakom draperiet som jag alltid gjorde. Han kom in, tog omsorgsfullt av sig skinnrocken, fårskinnsmössan och de stora kängorna. Tog på tofflorna, gned handflatorna mot varandra och så dök han in bakom draperiet och lyfte upp mig och kastade mig mot taket och fångade mig i en stor varm kram. Utanför föll snön allt tätare. Springpojken fick en extra slant och julgranen fick stå ännu några dagar mellan trappan och källartaket. Jag somnade till doften av kanel och nejlikor och nybakat saffransbröd och slamret av kastruller, mammas sång och de sista nyheterna på radion. Julen stod för dörren.

Julskyltning Andra advent. Två ljus i den bruna ljusstaken och jag fick provsmaka knäcken. Tiden gick så sakta. Pappa satt i sin fåtölj med en tjock bok i knät och mamma satt i köket med Allers Söndagssteken låg i järngrytan och puttrade på låg värme. Inte förrän klockan tre var det dags att gå. Alla mina böcker var utlästa. Jag ritade en stund. Senaste Nordisk familjebok hade jag också kammat igenom och det var lite för kallt för att leka ute. Pappa hade gjort en islykta i en hink och den lyste fint på trappan. Otåligt väntade jag på att vi skulle gå och så blev det dags. Pappa tog en slurk kaffe med en sockerbit mellan tänderna. ” Det är kallt idag. ” Fårskinnspälsen med mössa, luddorna och dubbla vantar. Nivea ultra på näsan och kinderna för att inte förfrysa dem och en halsduk över munnen. Mamma hade kalasbyxor utanpå nylonstrumporna, persianpälsen och vantar utanpå de mjuka skinnhandskarna. Pappa bytte hatten mot sälskinnsmössan och hade sinn varma skinnjacka och även han hade luddor på fötterna. ”Vi tar sparken och ställer den hos Hilma ” sa mamma Det var omöjligt att ha sparken med på stan, när det var så mycket folk i farten. Äntligen var det dags. Jag satt på sparken och mamma och pappa sparkade i par. Det gick fort trots att snön var kall och kärv. Vi ställde sparken bakom häcken på Norelius gård och gick vidare. Sneddade över Loet där stigen hade blivit bred av alla människor som gått till och från stan. Det hördes musik och ett ljussken spred sig över husen. Hela Storgatan var full av folk, i alla skyltfönster fanns julprydnader och glitter och utanför Hantverkshuset stod en tomte och delade ut smällkarameller till barnen. Jag fick också en i vitt och rosa silkespapper med en tjock bokmärksängel klistrad mitt på. Om man skakade på den så skramlade det något där inne. Framför Sjögrens trängdes folk som ropade ”Aa” och ”Oo” och till slut kom vi fram och såg ett landslkap av choklad och ett elektriskt tåg med vagnar fulla med olika sorters godis. Tomtar och djur av marsipan , träd av choklad och snö av sockervadd. Jag kunde inte slita mig, men mamma och pappa ville vidare. Damkläder hos Lalanders och herrkläder hos Tidemans. Vi gick ena sidan upp mot stadsparken. Sparade andra sidan till hemvägen. Nästa äventyr var Källmans leksaksaffär. Där vinkade mekaniska björnar och hundar skällde. En babydocka blinkade och sa mamma genom högtalaren och i ett minilandskap av berg med tunnlar, sjöar med broar och en vacker liten stad, körde ett tåg . Luleås alla ungar stod med näsorna tryckta mot rutan och ögonen fulla av drömmar. Så hördes bjällerklang och luciatåget med hästar och slädar drog genom stan. Lucia strålade i sin vita päls och ljuskrona på huvudet och tärnorna glittrade och sjöng. I stadsparken kunde man köpa glögg och pepparkakor och där träffade man vänner och bekanta medan manskören sjöng julsånger och frälsningsarmen predikade renlevnad. Några män svängde nog in på Stadt men mamma höll hårt i pappa och vi vandrade förbi Lindgrens och Husbergs, Sundbaums och sakta sakta passerade vi Fritz Olssons där det glittrade av guld och ädelstenar. Nästa anhalt var Resia. Där fanns söta dockor, dockvagnar och dockskåp men nu var pappa kaffesugen så vi styrde stegen mot Sjögrens. Det var förstås kö men vi behövde inte stå så länge. Vi fick ett fönsterbord med utsikt över Kungsgatan och medan jag drack varm choklad och åt en änka kunde jag se hur människorna vandrade som ett lämmeltåg, fram och tillbaka. Jag beundrade chokladlandskapet ännu en liten stund innan vi styrde stegen över Loet, hämtade sparken och sparkade hemåt igen. ” Jag tycker det har blivit lite mildare” sa pappa och på himlen sprakade norrskenet i grönt och rosa. ”Jag tar mig en glögg till” sa pappa medan potatisen kokade … och det blev visst inte bara en, för han somnade mitt i sagan.