Slabaduskor

När jag var barn fanns det två, möjligen tre olika sorters tanter i mitt liv, och så Mamma. Hon var också en tant, förstås, liksom mina mostrar och mina morbröders fruar, tant Celina och tant Hilma, de var en sort för sig. En sorts glada tanter som inte var för glada, inte för pratsamma och inte för eleganta trots att de alltid hade högklackade skor och ny vårhatt. Mamma gick på konditori Linkan med sina väninnor och systrar. Där satt de en stund, drack kaffe och en torr liten kaka medan jag fick en bakelse som jag kämpade med hela tiden. Det slår mig i skrivandets nu, att den bakelsen skulle hålla mig sysselsatt medan de fick en pratstund, innan de skulle skynda hem och förbereda middagen. Det satt många tanter i små grupper på Linkan. Jag hade gott om tid att se och begrunda. Unga vackra tanter i eleganta kläder satt där med sitt kaffe. De hade stora röda munnar och små hattar långt fram på hjässan. Håret var uppsatt i en knut eller en valk och såg onaturligt släta ut. Inget krusigt hår som lockade sig vid pannan eller i nacken. Ibland hade de en nertz runt halsen och jag fascinerades av dessa döda djur, med tassar, klor och blanka nosar och de svarta döda ögonen. Tanternas ögon var också svarta, deras ögonbryn var ett tunt sträck, långt uppe i pannan. Se satt fint med sina långa silkesklädda ben snett åt ena sidan. Jag kan inte minnas att de skrattade, möjligen log de ibland. Mamma rökte. Hon hade ett långt svart munstycke med en bred guldkant och hon rökte väldigt sakta. Ingen av hennes systrar rökte och inte tant Hilma heller, men mamma såg lite tjusig ut där hon satt med sitt munstycke, bara något kortare än hon själv. På somrarna hade hon spetshandskar på sina händer, för hon ville inte att de skulle bli bruna. Jag tittar på mina bruna händer, fulla med åldersprickar och rynkiga. De ser ut som mammas händer gjorde och jag tyckte de var så vackra. Mycket vackrare än mina släta vita. Mamma hade kortklippt, svart hår med små lockar. Lockarna hade hon fått hor damfrisörskan och det tog nästan en hel dag för henne att få dem. På lockarna hade hon alltid en hatt. Hemma hade hon en turban, för att inte lockarna skulle lukta matos. Mamma borstade håret varje kväll i ett öppet fönster. Hundra tag så att håret skulle bli blankt och rent. Det är en vana jag har fått med mig. Ibland mötte vi tanter med långt lockigt hår och stora rödmålade läppar. Tanter som skrattade högt och skojade med herrar. Då snörpte mamma på munnen och nickade avmätt. ”Slabaduska” fnös hon. Jag var lite rädd för slabaduskorna, men de var också spännande. Jag minns ännu namnen på flera av dem. Ibland satt de på parkbänkarna och drack med fullgubbarna. De tanterna rökte utan munstycke och varje gång de tänt en cigarett plockade de bort en tobaksflaga från den röda munnen. Mamma kände en slabaduska, men hon sneddade över gatan så att vi inte skulle träffa henne. Ibland gjorde vi det ändå och då var jag tvungen att ta henne i hand och niga. Hon hette Frida och skrattade mycket högt och när hon öppnade munnen såg jag att en framtand saknades. Det var en chock. Tanter skulle ha vita blanka tänder, men slabaduskor hade inte det. Ibland var hon full när vi träffade henne. Då sa mamma att hon skulle gå hem och sova. Mamma gav henne nästan alltid en tia men inte när hon var full och när vi gick skrek Frida att mamma var snål, medan vi skyndade iväg. Slabaduskorna drack alltså sprit. Det gjorde inte vanliga tanter. Slabaduskorna hade också urringningar och maskor på strumporna. Det hade inte vanliga tanter. Jag tänkte mycket på tanterna. På de vackra, svala och på slabaduskorna. Jag förstod inte att det kanske berodde på pengar. Det pratades nämligen aldrig pengar i mitt hem. Det pratades heller aldrig om skillnader. Jag visste ingenting om att människor hade olika förutsättningar beroende på hur mycket pengar de hade, eller varifrån de kom. Pappa ansåg att alla människor hade samma värde och jag tror inte heller han såg ned på slabaduskor. Han hälsade lika artigt på alla kvinnor, tog av hatten och glittrade med ögonen. Slabaduskorna brukade glittra tillbaka och vinka. Då höll jag hårt i pappas hand och ville att vi skulle skynda vidare, hem till mamma....