Roly Polys Rosor

Visit InfoServe for Blogger backgrounds.

söndag 22 maj 2011

Att älska sin nästa...

Alla människor behöver uppskattning. Att ge något är att få något. Så är jag lärd och så lever jag. Den äkta glädjen att glädja någon annan är större än att få en dyrbar gåva.
Ett vänligt ord till surpuppan i biljettkassan ger dig den bästa servicen. Att låta den trötta mamman gå före i kön på ICA när hon bara har ett paket blöjor att betala, ungen i vagnen skriker och se tacksamheten i hennes ögon eller att klappa någon på axeln och säga att hennes skor är supersnygga.. Det är härligt att glädja andra. Så enkelt. Det kostar inget men gör både dig och dina medmänniskor glada.
Komplimanger är härligt att få, men hur är det att ge dem. Bara att testa. Det ger oanade resultat.

På min väninnas kylskåp satt en lapp

*Älska mig när jag som minst är värd din kärlek, för det är då jag som mest behöver den*

Så sant!
När jag är arg och sur och säger dumma saker, ska du ta mig i din famn och säga att jag är det bästa som hänt dig och att jag är den vackraste människa du vet.

Vad händer?!

Jo, sorg och ilska vänds till glädje och lycka.
Ingen kan tycka att det är svårt. Ljug mig en saga och du får mångfalt igen.

Att visa generositet är att få lycka. *Det är saligare att gifva än att taga* Sant. Dessutom får man glädjen tillbaka.

Vem kan ha för många vänner? Den som påstår att han/hon inte behöver kärlek eller vänskap ljuger. Men någonstans finns också ett allvar.
För att våga bli älskad, måste man älska sig själv.
Berätta för dig själv vad du är bra på. Säg det gång på gång och gå ut och visa alla vad du kan.

Ge någon ett vänligt ord,
ett leende.
Stanna upp en sekund.
Tänk på vad du själv skulle vilja höra och säg det till den som sitter bredvid dig på bussen.
Ingen kommer att tycka att du är galen.
Du kommer bara att få ett leende och ett tack.
*That vill make your day*

måndag 9 maj 2011

Människans sårbarhet

Undrar lite…. Vi lär känna människor i cyberrymden. Vi tycker att vi känner dem. Orden ger oss en bild av varandra, men ögnen, minspelet och kroppsspråket finns inte med. Hur farligt är det och hur förledande.
Människor möts, ögonkontakt, doftsensorer och utseende är viktiga för det första mötet.

Sekundärt var ordet i en miljon år.

Så kom mail, chat, facebook och twitter. Ordet fick allt större slagkraft. Ord kan förföra. Ord kan ha dubbla bottnar och kan vara falska när inte minspelet är med.
Ord kan missförstås. Ord kan förleda och fascinera. Metaforer och associationer förblinda.
Vad händer när människor möts i ord, utan ögon?
Kärlek kan uppstå.
Förälskelse.
Virtuella mord med ord som dolkstötar.
Svartsjuka utan grund.
Fantasifoster.
Leka med elden.
Eldiga ord utan betydelse.
Kalla ögon i verkligheten är kalla, men kalla ögon kan döljas av heta ord på facebook.
Är vi beredda?
Har vi det skyddande höljet eller är huden ännu för tunn?
På nätet kan avarter frodas. Det förbjudna blir tillgängligt.
Barnporr
Cybersex
Människors olycka.
Och ändå är det en fantastisk möjlighet att kommunicera med gamla och nya vänner.

onsdag 4 maj 2011

Sköna maj….

Magnolieblommorna, som nyss var så vita och vackra har frusit och är nu bruna och sorgsna. När jag tog mitt morgondopp i morse var det frost på gräset. Den härliga värmen kom av sig och det lär ha snöat även i norra Skåne.
Jag deppar inte ihop.
Minns min studentdag 1968, den 11 maj. Inte för att det snöade i Luleå den dagen, men ett par dagar senare åkte jag, nyförlovad till Stockholm med min fästman, min bästis och hennes pojkvän. Där var det snökaos.
Några år senare snöade det på Midsommarafton i Luleå och jag som hade jesussandalerna på mig!
Kanske är det därför jag kan stålsätta mig och sänka ned mig i iskallt vatten, trots att jag normalt sett är frusen utöver det vanliga.
I skrivande stund sitter jag med raggsockor på, inlindad i en yllefilt, med datorn i knät framför kaminen. Men är det maj, så är det vår och våren bär min längtan och min glädje.
Född i ruggigaste november älskar jag ljuset och värmen. Höst betyder *gå i ide* för min del, medan våren ger mig energi.
Mina kalla bad ger mig också energi. Inte är det skönt under tiden, men efteråt!
Mina livsandar brusar.
Min själ jublar.
Talade med en läkare häromkvällen. Han sa, att om jag överlevde doppet, så var det troligen inte farligt, klart bättre drog än annat uppåttjack. Min energikick håller dessutom i sig hela dagen. Nu vet jag ju inte hur länge en sil räcker, men inte en hel dag, det är jag säker på.
Jag fortsätter alltså…snart är vattnet över 20° och sommaren är här. Då behöver jag inte mina kalla bad för då blommar rosorna.
Men ännu så länge är det maj…så skönt