Den egna kudden...

Gillar vardagen. Visst är det härligt att resa, äta på restaurang och uppleva nya saker, men det är väldigt skönt att komma tillbaka till vardagen.

Särskilt härligt är det att ställa sig i den egna duschen och att sen krypa ned under det egna täcket med sin egen kudde…den välkända lukten och den rätta mjukheten.

Under många år tog jag med min kudde. Knölade ihop den i ett litet hörn i resväskan. Jag knölade ihop ungarnas kuddar också, i deras väskor. Undrar om de gör likadant.

Kudden är liksom lite vardag. Lite sunkig, men hemma på något vis.

Jag vet många som har sin kudde med. Var i Polen med en väninna för ett par år sedan. Hon hade sin tempur med sig och en tempur knölar man inte in i ett litet hörn i resväskan.

Så befriande!

Jag hade inte min kudde med den gången. Tyckte att det var lite skämmigt att vara nästan sextio och packade inte ner den…men det ångrade jag. Särskilt eftersom vi inte fick ett vettigt hotell första natten utan fick hålla till godo med ett skumt hotell med endast manliga gästarbetare och en enda toalett…utan lås, eftersom det var doktorspromoveringar i Stettin och alla normala hotell var fullbelagda.

I min ungdom hade jag en Fiat 500 med galontak och handgasvire , årsmodell-56. Köpte den för mitt första studiemedel 1968….

500 kronor kostade den. I den har jag sovit många nätter. Den gav oss möjlighet att besöka både Flyingedagarna, Mariehamn och Bohuslän. Att hyra hotell eller vandrarhem var alldeles för dyrt för studenter. Den egna kudden och en filt, Fiaten i en skogsglänta och smörgåsar i en korg. Toaletten i naturen och utsikten valde vi själva.

Jag har blivit stelare med åren. Idag är det fyrstjärnigt som gäller…minst. Helst med ordentlig frukost. Inga "rolls and marmalade" det ska vara färskpressad juice, surdegsbröd och småvarmt. Eget te bär jag med mig, om jag inte är i England.

Kalla mig snobb…det kan jag ta för jag har sovit i tält på fjället, jag har sovit på halmmadrasser i skärgårdsstugor och på vandrarhem i Danmark och jag har sovit i en Fiat 500 vid en väderkvarn utanför Lund när den första höststormen 1968 drog in över Sverige.

Jag tror att jag ska börja ta min kudde med igen. Inte tänka att "jag klarar mig" utan vara just så exentrisk som jag är. Jag ska packa min gamla kudde tillsammans med mitt egenimporterade te, räta på ryggen och säga,

"Jag är 60+ och jag kan vara hur egensinnig jag vill. Basta!"