Lugn och ro...

Sommaren är över. Som jag längtade efter den! Vintern var den värsta på många år och våren var kall och blåsig.

Sommaren har varit fantastisk och med avslutningen i Portugal kan jag nu stänga och summera.

Det är fint. Gräset är grönt. Trädgården är lummig. Äppelträden dignar av frukt och höstanemonerna, kaprifolen och kärleksörten blommar, liksom nästan alla rosor. Det är fuktigt i gräset om natten men ännu är det varmt i luften.

Vinden letar sig in i mitt öppna sovrumsfönster. Den tunna gardinen vajar lätt. Nattfjärilarna flockas utanför när lampan lyser. Fladdermössen svischar förbi.

Jag gillar inte mörkret, men ändå är det rofyllt där nere i trädgården. Lamporna vid uteplatsen är tända och sprider ett vackert sken genom grönskan. Himlen är stjärnklar. Månen lyser gul.

Jag känner ingen stress. Inget ogräs ska rensas, ingenting behöver ställas i ordning. Ingen förväntan ligger i luften. Jag vill bara hålla kvar det som redan är. Behöver inte fram.

Bara vara. Vila i nuet.

Har tid att sträckläsa en bok. Behöver inte sova hela natten för att orka. Inga måsten.

Vad är det som händer?

Hur kan det komma sig?

Har jag någonsin känt såhär?

Jag vet inte.

Minns inte.

Lugn och ro - det skulle jag ha sen...

Sen - är det nu?

Jag sätter mig en stund och vilar. Känner lugnet.

Så skönt det är….