I Kräftans vändkrets

Mitt i vintern svettas jag i solen som lyser het i Kräftans vändkrets. Kanske skulle vi gå till marknaden men jag har inte längre bråttom. Det känns som om allt jag tidigare skyndade mig att göra, kan vänta. Ingen stress att bli brun, ingen stress att hinna det och det och det. Jag har landat i Mañanalandet, ska bli en mañanamänniska och det känns fint. Livskvalitet är att kunna skjuta upp till morgondagen det du inte vill göra just nu. Kanske till och med att strunta i att göra det om det inte är livsnödvändigt. Det gäller bara att inte lova för mycket, en sak jag inte ännu lärt mig. Jag håller mina löften. Jag har till och med präntat in i mina barn att man aldrig får bryta ett löfte. Så många gånger de har blivit svikna av andra barn vars föräldrar inte lärt sina barn, men jag har ändå låtit dem förstå att det är viktigt. Den viktigaste livsregeln näst efter "Den gyllene"... Som vuxen har jag insett att löften kan vara ett sätt att smita undan, att ta den enklaste vägen ur en besvärlig situation. Att stå vid sitt ord, sin ideologi är inte heligt. Det är bara utslängda ord som lätt kan glömmas och som inte betyder något ... Så är det i politiken till exempel. Lova runt och hålla tunt är mer regel än undantag. Man lovar guld och gröna skogar, men ger endast kalhyggen. Ett löfte är ett löfte, vad betyder det idag...intet. Men där går min gräns. När jag lovar gäller det min heder. Nog har jag brutit löften, ja det har jag väl, men inte många och har jag gjort det måste det ha varit nödvändig kanske inte frivilligt Det finns få saker som är heliga för mig, men just att hålla mina löften och att vara ärlig mot mig själv är mina ledare. Jag har haft höga krav, mest på mig själv, men visst har det drabbat på andra. Jag håller på att lära mig att ta det lugnt. När solen står i Zenit, här i Kräftans vändkrets ska jag inte odla några måsten, inte så några kravfyllda frön, inte göra idag vad jag kan göra i morgon.... Jag ska suga på >MAÑANA< och känna den söta smaken av livskvalitet.