Jag var inne i ett flow i våras, alltså, för då satt jag i flera dagar och skrev och ville inte göra annat. Nu är det uppdämt. Inget flow alls. Men jag har förtröstan.
Minns heldagsskrivningarna under gymnasietiden. Skrivsalen fylldes av trötta gymnasister, tre lärare checkade av, väskorna lämnades vid de tre katedrarna och tystnad rådde.
Att skriva svenska i många timmar…det var lycka för mig och min bästa vän.
Anvisad plats. Långt mellan varje bänk. Inga fuskmöjligheter. Skrivsalen var enorm. Toaletter längst bak. Behövde man dit togs tid hur länge man var där. En lärare patrullerade mellan bänkraderna. Ingen kommunikation tilläts.
Så fick vi äntligen häftet med ämnena, kladdpapper och inskrivningspapper.
Reservoirpennan låg på bänken, några blyertspennor, sudd och en pennvässare. En termos med te, en smörgås och ett äpple. Kanske en chokladbit.
Jag körde in benen under mig på stolen, läste ämnena och så kom flowet. Blyertspennan glödde och jag gick in i min värld. Skrev, skrev, skrev.
Efter några timmar var jag klar…tittade upp och såg att några ännu inte ens börjat. Pustande, rödmosiga satt de med pennorna dinglande mellan fingrarna. Stackare…
Jag började genomläsning, redigering och så renskrivning med bläck. Signalerade till min bästis…jodå…hon var också på g.
Namn datum och tid för inlämning. Matsäcken, oftast orörd, plockades ned i väskorna igen.
Sen hade vi en hel skön dag framför oss…vi läste varandras kladdar och bedömde och berömde. Båda älskade vi att skriva och båda läste vi litteratur med en glädje och en hunger som sällan skådats. Vi bearbetade ord, texter och genrer, bytte tankar och tolkningar.
Flow…det hade vi båda två och flow har jag fortfarande…det är bara det att en konstnärshjärna behöver också tid för kontemplation och återhämtning.
Det är väl där jag är just nu…kan jag tro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar