Återblick

Idag för arton år sedan fick vi vår efterlängtade lille son. Två storasystrar, 16 0ch 12 jublade när de fick veta att det var en lillebror. Fem minuter i fem, skottåret 1992 kom han, 49 cm lång och 3220g tung med en svart kalufs. Denne lille bebis blev en liten klurig pojke med ett ordförråd som slog det mesta redan i treårsåldern. Hans storasystrar och alla deras vänner, ingen nämnd och ingen glömd turades om att lära honom det mesta.

Denne lille pratsamme gosse har idag blivit en lång, ståtlig och tystlåten ung man. På väg ut i livet, med förväntningar och förhoppningar önskar jag honom ett fantastiskt liv. Med tårfyllda ögon minns jag det lilla knytet vid mitt bröst.

Vänner ska man vårda ömt

Träffade en kär vän på stan idag. Vi har inte setts på tio år. Så lycklig man blir! De senaste månaderna har jag återupptagit kontakten med flera gamla vänner. Alla år som gått har inte satt några spår, det känns precis likadant att prata med dem, bara att börja där vi slutade. I mitt hjärta får alla plats. Alla gamla vänner och alla nya...

Konsten att våga

Att våga skriva är en sak, att våga skriva offentligt en annan. Ibland måste man få en puff framåt. Jag blev puffad. En vän från min barndom tog kontakt med mig och har på en månad lyckats få mig att våga skriva för någon annan än min byrå. Beröm, vägledning och och pedagogisk kritik. Det är ju precis det jag försökt ge mina elever under alla år som lärare. Är det månne så att den som hela tiden letar misstag hittar de största felen hos sig själv?