Vi köpte en elektrisk grej som skulle ge ifrån sig ett ljud som höll mössen borta på flera meters håll…dyr var den…men den tonen den skrämmer inte mössen hos oss, jag tror istället att de dansar hambo…
För femton år sedan köpte vi det här huset. Det hade stått tomt i flera år och mössen hade flyttat in i lugn och ro, varje höst, utan att bli störda. Så kom vi och började röra runt, riva väggar och byta golv.
Jag minns den första musen. Maken hittade den i en fälla på yttervinden. Den satt i en slags bur…där den tydligen skulle svälta ihjäl… Det var i alla fall en levande mus och maken visade den för oss, mig de två döttrarna och den lille sonen.
"Du dödar den inte!" röt vi i korus.
Maken tog musburen i bilen och körde en bit och släppte ut den lilla stackaren…som förmodligen genade över åkern och hann hem igen… före maken. Den hade hela släkten med sig och vi insåg att musfällor med slagkraft var det som gällde.
Första året tog vi många möss.
Andra året också.
Efter femton år är det inga tvåsiffriga tal, men en och annan blir det. Ibland känner vi lukten av en död mus. Det är ingen angenäm doft och den sitter i ett par veckor. Man kan ju inte riva en vägg eller ta upp golvet även om det är lockande.
Född och uppvuxen i stan, med en renlighetsfanatisk mor, hade jag faktiskt aldrig sett möss inomhus förrän vi flyttade hit. Jag visste inte ens vad de små svarta risgrynen var för något.
I skrivande stund springer några möss i köksväggen. Man hör dem tydligt.
Det är så att man traditionellt byggde de skånska husen med en yttervägg av lertegel och en innervägg av bränt tegel och mellan dessa väggar finns ett mellanrum på 5-7 centimeter. Mössen har alltså hur mycket plats som helst att springa i. Torpargrund ger möjlighet till mysiga bon i isoleringen. Ja, det fanns förstås ingen isolering tidigare, den har vi själva lagt och värmeslingor under stenplattorna. Varmt och gott har de och ungar får de var tredje vecka…Katterna gitter inte lyfta på ögonbrynen…
Visst har vi det mysigt här ute på vischan…men just den här lilla egenheten kunde jag avstå.
Det var rätt lugnt med en lägenhet på sjunde våningen på Oskars varv…med utsikt över Gråsjälfjärden och Lule hamn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar