Goethes färglära...

…borde jag ju kunna efter året på Waldorfskola. Blandar man för många färger så får man brunt. En otäck smutsbrun färg som aldrig går att förbättra, hur mycket vitt man än blandar till.

En smutsig brun färg och det otäcka klampet av läderstövlar i det fördolda… det var vad det blev när de röd-grön-blå färgerna skulle mätas.

Mitt lättsamma rosa inlägg från igår fastnade i halsen.

De var klädda i kostym, hade låtit håret växa ut på de tidigare rakade skallarna och försökte hitta fina ord, när tv-reportern ställde frågor. Rumsrena och ansvarsfulla ville de framställa sig. Men ut hoppade floskler.

Om de inte tidigare fått utrymme, vilket jag tycker att de fått, så var det runt dem det kretsade igår.

Ledaren Jimmy Åkesson framställdes som en hyvens kille, ett offer…han vill ju bara ställa allt till rätta. Han och hans anhang säger sig inte vara rasister, de vill värna om människorna.

Hur var det nu, på 30-talet. Var det inte precis så tongångarna gick? Var det inte så Nationalsocialisterna började?

Arbetslösheten hos unga människor skapar ilska. Särskilt ilskna är unga män som inte hittar sin plats i samhället. Utkastade från skolan, utan normala manliga förebilder, med ett förakt för det de inte kan uppnå, väljer de att hata.

Nu är det inte riktigt så enkelt. I Skåne är det inte bara unga arga män som vill behålla Sverige svenskt, ta hårdare tag mot kriminalitet och införa dödsstraff. Skåne har en lång tradition av främlingsfientlighet. I Skåne överlever ännu nazismen från 30-talet även om det inte talas högt om det. Protektionismen, egoismen och regionalismen har en stark förankring på den skånska landsbygden.

Rädslan för förändring, rädslan för det okända, rädslan att förlora fotfästet får människor att söka sig till extremer.

Men...

Människor vill ha ett öppet samhälle.

Svenskar tar demokrati för en självklarhet

Många inser inte hur snabbt det kan förändras om inte alla står upp för rättvisa, jämställdhet och solidaritet.

Det enda botemedlet mot okunskap heter upplysning.

Kanske skulle media upplysa om:

Att det inte ens är 100 år sedan människor sköts i Sverige bara för att de demonstrerade för rättvisa.

Att det inte ens är 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige.

Att det inte ens är 100 år sedan det var kriminellt att vara homosexuell i Sverige.

Att det inte ens är 100 år sedan de vita bussarna rullade in i Sverige, med människor från de europeiska koncentrationslägren.

Må vi måla över den bruna färgen med medmänsklighet, generositet och värme. Om vi lägger den politiska prestigen åt sidan och arbetar över gränserna så går det!