Om ålder och fåfänga eller fördomar och misstäksamhet...

Jag har smygläst en tråd på Fb. Eller , nja, kanske inte smygläst eftersom jag har tillgång till den, men det känns lite som att titta in genom nyckelhålet eftersom problemet egentligen inte angår mig, men jag blir beklämd och förfärad. En äldre man står i begrepp att gifta sig med en ung, mycket vacker kvinna från ett fjärran land. De har aldrig träffats, men så snart han anländer till hennes land ska de gifta sig. Hon är muslim, eller kanske kristen, det hela verkar oklart. Men klart är att hon inte är blyg. Hon visar upp sin kropp utan slöja iklädd endast bikini eller snäva jeans och linne, så västerländskt som ingen gör i landet där hon bor. Hon har en stor familj som alla hejar på. Det rimmar illa. Varningsklockor ringer, olyckskorparna kraxar, men mannen är blind och döv. Förälskad och förförd blir han fåfäng och förlorar sitt förnuft. Dock han är ärlig. "Sån't händer andra, inte mig! Jag blir inte lurad! Jag har kunskap om människorna!" Han berättar än den ena än den andra händelsen och ser inte hur väl allting stämmer med lurendrejeri. Kvinnans bror har "lånat hennes status för att tigga pengar. Hon visste inget. Hon är så glad och lycklig för att få gifta sig med en man som kunde vara hennes morfar! Nu undrar jag bara... HUR kan en man bli så fåfäng? Hur kan man någonsin tro att en ung kvinna kan bli förälskad i en gammal gubbe...förlåt de orden... bara genom ord? Deras ögon har aldrig mötts förutom via skype, de har aldrig tagit varandras händer, de har aldrig känt varandras doft och en och en halv världsdel skiljer dem åt och med avståndet även kulturer och sedvänjor. Har kärlek inga gränser? Är kärleken vacker och förbehållslös? Är kärleken blind? Ursäkta mig ... har någon någonsin träffat den kärleken? Då undrar jag varför skilsmässor finns. Mitt förnuft säger mig att en ung kvinna, med drömmar som alla andra, om lycka, man och barn, inte väljer detta själv. Hon säljs av sin familj eller släkt eller, ännu värre,av sin hallik, till en man som saknar självinsikt. Vad kan han erbjuda henne mer än pengar, kanske trygghet utan våld. Det är kanske gott nog för en ung kvinna, som redan förlorat sina drömmar och sin oskuld, i ett land där våld och förtryck är vardagsmat, men stannar det vid det. Hur många gånger säljs hon till fåfänga män som med förbundna ögon reser till ett land där han i bästa fall endast blir rånad och misshandlad, men kanske också mördad. Jag må ha fördomar, åldersnoja, kanske är jag sjukligt misstänksam, men klockorna som ringer i mitt huvud klingar inte, de dånar utan melodi...