Alla hade det, men fina flickor pratade inte högt om det… och samhället pratade om att den otyglade lusten nu skulle ta över. Nu skulle flickorna inte längre veta sin gräns.
Moralens väktare ropade efter den symboliska burkan...
Att vara allmän egendom har aldrig varit accepterad.
Vi vill inte ha övervakning och absolut ingen FRA-avlyssning.
Och så har vi Facebook…
Ett fenomen som går hem i de verkligt breda lagren. Det är på Facebook vi träffas och trivs.
Många rynkar på näsan.
"Skulle aaaldrig…"
"Vill verkligen inte dela med mig…."
"Där går gränsen…!"
"Du äger inte dina bilder!"
"Dela bara med dig till dina vänner! "
"Du är ett offer för offentligheten!"
Jag frågar mig…precis som med FRA-lagen…
Vem/vilka har intresse av att läsa mina galna inlägg till mina vänner?
Vem/vilka har tid att läsa alla inlägg för att missbruka dem?
Vem/vilka som har så god kunskap av att hacka sig in på andras datorer…skulle kolla upp just mig?
Och... skulle någon göra det…så har jag inget att dölja.
Facebook är kul. Snabba repliker, vindlande assosiationer och en vänlig, lätt retsam ton…
Så är det i alla fall för oss i övre medelåldern.
Man delar bara med sig, just precis så mycket man vill… man väljer vilka vänner man vill ha och vill man kan man till och med ha ett nick name…
Nä…jag har hållit på mig i hela mitt liv…Burkan är kastad...nu ger jag mig hän i ordleken med liv och lust!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar