En skön morgon. Tar hundarna med när jag tar ett morgondopp. Naken kliver jag ned och låter det ljumma vattnet omsluta mig. Ingen ser mig. Jag stannar i vattnet många minuter. Det är ljuvligt. Hundarna springer runt och nosar för att hålla sig ajour med nattens händelser.
Mina tankar klarnar i det kristallklara vattnet. Jag stannar ända tills det sticker lite i huden. Det känns skönt. Pirrar. Endorfinerna aktiveras.
Lindar handduken om mig och sätter mig en stund för att torka. Hundarna börjar vara nöjda och vi går in. Jag klär på mig och hamnar en stund framför datorn. Det är tyst i huset, fast mellandottern är hemma. Jag får nog en timme för mig själv.
Hundarna får mat. Det är lite mer nu när valparna ska ha uppblött mat och ska väckas och matas. Snälla valpar. De är morgontrötta.
Sen kokar jag te och ber mina smörgåsar, tar mina mediciner tillsammans med ett glas juice. Mediciner…det är ett trist inslag. Har egentligen inte lärt mig att acceptera. En tablett för sköldkörteln och två för blodtrycket…sen tar jag nyponpulver för knäna bara för skojs skull.
Jag skulle inte vilja vara en dag yngre. Jag är så glad över mina gråa hårstrån och jag gillar alla rynkor. Framför allt dem jag har på händerna. Däremot gillar jag inte mediciner. Men de får mig att må bättre... eller åtminstone att inte må sämre… jag känner ingen skillnad med dem, men enligt min doktor skulle blodtrycket rusa och depressionen falla över mig om jag inte lyder. Så jag får väl ta dem då….
Jag dricker teet i djupa klunkar. Starkt, hett, svart te med mjölk. Jag är mycket noga med mitt te. Beställer ett alldeles särskilt te från England. Det fanns tidigare i Sverige, men importen upphörde. Under flera år letade jag ersättare och fann ett te som gick att acceptera. Det dricker jag till nöds. När jag reser till England, vilket sker alltför sällan, är mina väskor fyllda med te på hemvägen. I England får jag gott te överallt. Te på mitt vis. Jag njuter.
I Sverige kan jag på sin höjd få en Liptons yellow label, som legat i samma skrin som diverse fruktteer och tagit smak.
Min testund är helig. Tre gånger om dagen måste jag ha te. Jag är beroende. Jag får huvudvärk om jag inte får te. Dessutom har jag inga planer på att avgifta mig. De år jag har kvar kan jag gott vara gift med mitt te…och min man. Lite orolig är jag dock, att jag inte ska få te på hemmet…men jag tror inte jag ska bli så gammal att jag ska bo på hemmet.
Makens faster blev 93. När hon fått nog stängde hon munnen. Det tog inte många dagar. Hon somnade in. Fast besluten att det var dags. Det ska jag också göra. Innan det blir för sent.
Så kom dottern. Ville diskutera politik. Hon är ung och arg. Tycker att jag är gammal och trött. Hon tycker att jag mist min gnista.
Gnistan…visst kan den elda på ibland, men det är inte lika viktigt längre, att gnistra och brinna.
Jag tackar fortfarande inte nej till en intressant diskussion och jag avskyr orättvisor, men politiken överlåter jag åt ungdomen.
Jag är nöjd med mitt liv. Ännu har jag väl tjugo-tjugofem år kvar och jag ser fram emot dem med tillförsikt. Jag ska göra som jag vill. Dricka mitt te, mitt italienska vin och äta precis det jag har lust till… Äntligen kan jag vara ansvarslös. De år jag har kvar är mina…bara mina och de som vill dela dem med mig får ta mig som jag är…
Ja, tänk så viktig 'ensamtiden' är numera?!...och de rätta tillbehören för att dagen ska bli perfekt.
SvaraRaderaMina livselixir är ungefär som dina och med samma krav: Rooibos-Gott vin- Hälsosam god mat och goda vänner, mer behövs inte.
Iréne
Om jag säger så här, ibland känns det helt fel att kommentera dina inlägg, jag tycker att jag liksom anklagar dig för något som jag inte tycker samma om eller tycker å andra sidan lika om men själva idén med blogg är väl att någon ger ett gensvar på något sätt...
SvaraRaderaDet där med teet har Du ju alltid haft som din motor på något sätt och det har jag inget emot och förstår det helt och hållet men jag har egentligen svårt att sätta mig in i det när det beskrivs som i ditt fall, jag dricker inte te som Du gör utan bara när jag längtar efter det, annars är det kaffe som gäller, vad jag reagerar på är när vi var på afternoon tea på Harrods i London så var det tepåsar som gällde, visserligen med olika smaker man kunde välja på men vi blev väldigt frustrerade och trodde de lurade oss på något vis men då kom en riktig gentlemen och beskrev deras tedrickning minitiöst och det bäst bevarade teet fanns i dessa påsar, tja inte så glamoröst men dyrt var det-
Ja Gunborg gjorde verkligen det du beskrev, hon la sig på sidan och somnade in för alltid. Jag tog ett par oanvända kvalité tofflor som hon hade i en kartong i sin garderob, de var i min storlek 38 och de har jag haft sen 2003 nästan varje dag och de är i princip lika fina, sulan vill ibland slinka ut men det "fina" i kråksången är att jag tänker på henne när jag sticker in fötterna i de och det tycker jag är lite fint att man minns de döda på ett väldigt naturligt sätt, jag var inte släkt med henne men ändå träffade henne en del och hon såg alltid så glad ut när jag kom och de ögonblicken minns jag tydligt.
Lite konstigt med politik, jag har aldrig varit någon riktig rödstrumpa, lummat på i min egen lilla värld känns det som nu, nu är jag vrålarg på alla män ( de flesta är män så klart ) som bara ångar på i sin värld och inte har märkt allt som hänt de senaste 20 åren, jag kommer att rösta F! i år bara för att förtydliga att de har rätt , hhihiih, där fick jag till det.
Hälsa Elina att dina åsikter visst inte är mossiga, hur skulle världen eller Sverige sett ut om inte vi funnits ?
Man kan inte vara alla till behag men att TYCKA OM alla känns som en gåva