Åskväder

Född i stan, med järnvägen några meter från hemmet, har jag aldrig funderat över åska. Blixtarna och dundret var exotiskt och vackert och jag satt ofta i köksfönstret på sommarnätterna när åskan gick.

Oerhört fascinerad var jag, både av åskan och av norrskenet. Jag kunde faktiskt känna doften av båda. En spännande doft som jag inte kan återge i ord.

Bostäderna genom livet har alltid haft viss anknytning till järnvägen och mamma sa att om åskan slår ned så gör den det i järnvägen. Därför var jag aldrig rädd.

Som nybliven tvåbarnsmor gav jag mig ut i segelbåt en eftermiddag, tillsammans med en för mig okänd kvinna. Hon seglade endast med kvinnlig besättning och jag var den enda som kunde den dagen.

Åskan överrumplade oss. Vi var långt ute till havs när blixtarna började spraka och det mullrade över oss. Tävlingen avblåstes, men det var så dags. Vi måste ju in i hamn igen. Det var hård segling och vi var absolut genomblöta när vi äntligen kom in, som sista båt.

Men rädd var jag inte då heller.

Sedan rätt många år bor vi mitt ute på en åker, mellan Östersjön och Romeleåsen. När åskan rullar in från havet, blir den liksom stannande över vårt hus. Den försöker dra vidare, men åsen stoppar upp den och så kommer den tillbaka.

Järnvägen ligger cirka en kilometer från gården. Jag vet inte om jag kan lita till den när åskan går.

Träden runt husen är höga och logtaket är stort.

Plötsligt är åskan inte längre ett vackert skådespel. Jag känner ett litet knip av rädsla när blixt och dunder rasar över skorstenen.

Vi har fått ett par datorer förstörda och telefonerna fungerar inte. Strömmen går. Jag känner mig liten och försvarslös inför de stora naturkrafterna. Inte så rädd att jag får panik men ändå… det känns skönt när den drar bort. När jag kan börja räkna ettusenett… ettusentvå…ettusentre…

I Skåne är vädret intensivt. Vinden finns alltid. Regnet kommer med kraft och det åskar oftare än i norr. När det snöar och blåser kan man bli insnöad på några minuter.

Åskan kan till och med komma under vinterhalvåret om än inte lika hårt.

Skåneväder ska man ta på allvar… vinter, sommar, höst och vår.

Efter årets långa värmebölja börjar nu åskvädren samlas och det skramlar rejält när Tor kör sina bockar över landskapet. Han svingar sin Mjölner och blixtarna ljungar mellan åsarna. Då ligger jag i min säng, lyssnar och räknar och genom mitt öppna fönster kommer den svaga doften som bara jag i min familj kan änna…men den är där och åskan håller mig vaken en stund…

ettusenfyra…ettusenfem…ettusensex…sen somnar jag för då är faran över