Värmebölja och barnbarn sliter

Man blir väldigt trött.

Värmebölja och cirka +30° i många dagar gör att man inte rör sig så snabbt. Svalkande vatten både utom och inom kroppen hjälper för stunden.

I hela mitt liv har jag påstått att det krävs några dagar med 30+ för att det ska kallas sommar. Det gäller fortfarande…men jag känner att det tar allt mer på mig. I min ungdom kunde jag cykla drygt en mil i den temperaturen om så krävdes, men idag orkar jag knappt ta bilen till affären.

Helst sitter jag under parasollet med något svalkande eller tar ett dopp. Inte får jag mycket gjort.

Barnbarn är fantastiskt också, som sommaren.

Många år tyckte jag det var väldigt ont om barnbarn i vår familj. Men så…äntligen!

För snart två år sedan kom han…den förste och det är precis så härligt som jag trodde…kanske till och med härligare. Men intensivare…

Han orkar mer än jag. Han orkar vakna tidigt…äta med hela kroppen…prata…skratta…springa…trilla…gråta och så skratta igen. Den där lilla kroppen är aldrig stilla förutom när han sover…och det gör han också intensivt.

Kinderna är rosiga och håret är fuktigt när han ropar och sträcker armarna mot mig från spjälsängen…rakt ut i livet vill han springa.

Han upplever varenda minut… han noterar allt, myror, flugor, fågelkvitter, ett flygplan i luften, en motorcykel på vägen…han vet allt! Upprepar varje ord. Upptäcker nya hela tiden.

Sommardagarna med barnbarnet är fulla av äventyr…och på kvällarna somnar vi båda innan huvudet nuddat kudden.

Jag hinner bara längta en sekund till nästa dag...