Vi går in i rosornas tid. De gammeldags rosorna blommar bara en gång per år, men nästan en hel månad. Deras doft ligger tung på morgnar och kvällar. Den blandas med violernas och lavendelns doft och blir en explosion i våra näsor.
Plötsligt, i förrgår såg jag Frühlingsgolds gula knoppar. Den finska vita har redan öppnat sig. Den sprider sin honungsdoft över hela nejden.
Ritausma med sina grova grenar, sina lejonklor som griper tag i mig när jag går förbi, är översållad med halvöppna rosa knoppar. Hur kan en så vacker ros vara så oåtkomlig?
Nere i trädgården står Nevada och Margarete Hilling tätt ihop. Deras vita och rosa blommor är översvallande, lösaktiga i sitt flor. De är galna, de två. Varje år lika vilda. Flera meter höga står de och delar oblygt med sig av sin kärlek. Deras fallna kronblad täcker gräset under dem. Det är så vackert att jag inte vill att gräset ska klippas…
Moderna rosor är så kontrollerade. De står raka med perfekta, välformade blommor. Ingen doft, inga överdrifter. Vackra, javisst, men kinkiga om de inte får näring, sol och rätt jord.
De gamla sorterna är inte kräsna. De ska inte klippas, de ska inte ha någon gödsel och de spretar generöst åt alla håll. När de blommar slösar de med både blommor och doft. Kort och intensivt.
Vackrast av dem alla, Frühlingsduft står borta vid hönshuset. Ännu har inte knopparna öppnat sig, men om solen tittar fram idag, spricker de ut i kväll och de knytnävsstora, rosa rosorna öppnar sig och sprider sin fruktiga doft. Då ska jag sätta mig under de vilda grenarna med ett glas vin och titta bort över åsen medan solen sänker sig. Jag ska berusa mig av doften… och drycken.
Jag förstår någonstans inom mig allt du beskriver om rosor, jag är en människa med mycket små gröna händer om några alls men jag har en väldigt stark längtan att komponera olika scener med bl a rosor och med min favorit på vintern som är tulpan, denna unikt spröda varelse som jag egentligen inte förstår men älskar att ha i överflöd, det gör mitt hjärta glad, jag ger gärna bort dessa blommor, var och en för sig förstås, i buketter helst med så många färger som möjligt blandat, minns en gång för mycket länge sen när jag skulle ge en bukett rosor till en kär vän som förlovat sig, jag bad floristen binda en bukett med en av alla rosor de hade i butiken , och det var säkert 16 st och det var nog där det började, jag blev tillfredställd och biträdet såg hur förvånand ut som helst och mottagaren grät och sa att det var det vackraste hon sett och på den vägen är det....har gett bort såna buketter i tid o otid bara för att jag älskar de
SvaraRaderaJag minns ännu den bukett jag fick när Jesper föddes. Tulpaner i olika färger, hur många som helst. Det var en av de finaste buketter jag någonsin fått. ♥
SvaraRaderaNu skrev du inte att buketten var från oss men i alla fall var det roligt att höra, jag ger nästan aldrig bort en blombukett utan tanke bakom och man vet ju inte om det uppskattas , men egentligen så ger jag en bukett till någon och tänker på den människan och det brukar räcka för mig
SvaraRaderaDu är världsbäst på presenter och blombuketter!
SvaraRadera