Hmm, jag har respekt för småkryp…inte så att jag anser att de har rätt att leva utan snarare att jag inte vill möta dem.
Och ändå…
Idag har skafferiet sanerats från små rödbruna mjölbaggar. Jag undrar vad de gör i mitt skafferi och var de kom ifrån. Jag undrar också om vi ätit av dem. Det kan vara så och det gör mig lätt äcklad.
Undrar om de här invasionerna av småkryp händer alla eller om de här krypen hämnas på mig för att jag avskyr dem så.
Jag minns en jul, då det flög fjärilar i mitt skafferi. Maken var borta så jag tog två sopsäckar och öste allt från hyllorna och ut i rosviksvintern. Kryddburkar, sirapsburkar…hela köret.
Eller när jag första morgonen i drömvillan i Hallsberg drog ut skärbrädan och silverfiskarna kryllade. Det tog Anticimex tre besök innan de var borta.
Något år senare, när äldsta dottern hade blivit tonåring och fått en reklamförsändelse inför mensdebuten och vi upptäckte små röda djur på toapappret, som var förvarat i samma korg. Dammlöss! Anticimex igen.
Första sommaren i Skåne slogs vi med både jordlöpare och myror. Mössen kom först på hösten. Eftersom huset stått tomt i flera år, hade de alla etablerat sig, ovetande om att huset hade fått insektshatande ägare.
Det har passerat:
Huvudlöss
Hundloppor
Mjällkvalster
Och sen kackerlackorna i Paris!
Getingar, bin och humlor ok. Fjärilar gillar jag.
Flugor och mygg…dem kan jag acceptera som mat till svalorna, men fästingar, spindlar och andra otäcka kryp…vad har de för berättigande.
Håll er borta från mig. Jag vill inte ha ert sällskap!
Hahahhaha, uschhhhhhhh och va tusan säger man, jag har inte varit med om allt detta äckel men håller med
SvaraRaderajag hatar allt småkryp
jag vet att när jag var så där 10 år så var jag med mina föräldrar och deras vänner ute i skogen och plockade svamp, lingon, blåbär, nypon o s v, det gick an när vi var på vandrande fot men när de stannade för "picknick" så stod jag och trampade och trampade på ett ställe för att slippa få myror på mig, de skrattade och jag led.
Fästingar har jag ett särskilt agg emot, vår första hund Bora var med mig på jobbet och hade en fästing på sig , det var första gången jag såg det #djuret# och jag ringde till Gerte så han fick komma o ta bort ohyran bums.......jag tar fortfsrande inte bort fästingar.......om jag var singel skulle jag aldrig ha hund eller katt.......
det värsta djur jag vet är bromsar, jag får nästan , ja nästan panik
Vi fick panik när Isabel gick i andra klass och fick huvudlöss, med det håret, jag blev inte människa på hundra år och tyvärr inte hon heller , det var så fruktansvärt.....
jag tror att jag föredrar att möta en björn i skogen än en bisvärm, har varit min mardröm sen jag läste om deras svärmar som kan sätta sig på en
jag skulle t ex aldrig betala en krona för att åka till Afrika, ligga under moskitnät,,,,,,,,va!!!!!!!!
Nä, tänk så himla mycket insekter…tur det finns TV!
SvaraRadera