Själens spegel
När solen går i moln
stänger jag in mig bakom drömmarna.
Där ser jag dansande barn i vita kläder
vifta med pastellfärgade sidenband.
En liten flicka tittar åt mitt håll.
Hon vill att jag ska komma,
men jag är inte färdig ännu.
Med livet
Jag måste fullfölja,
nå mitt mål
innan jag släpper taget
och följer med.
Varför dansar de
Varför vill de att jag ska komma
Varför viftar de med banden
Varför är de så vackra
Vem är flickan
Jag ser hennes ögon
Dem har jag sett förr,
i min vita spegel.
När solen går i moln
och jag väcks ur mina drömmar,
går jag ut i livet
till alla som väntar
att jag ska vara glad
Om jag nu ska kommentera något om drömmar
SvaraRaderaså är denna väldigt vilande och varm
det känns nästan som om man
vaggas in i en cirkel av något liknande spindelväv
kanske med en ton av att inte hitta ut
jag har en annan typ av drömmar ända sen barndomen
ett desperat hopp över räcket på Västerbron för att fånga ungen som faller ner mot Mälarens vatten, ungen är en guldlockig lillasyster och jag är världens mest höjdrädda flicka
ingen av oss har ännu landat utan drömmen fortsätter...nu har den dock tydliga positiva tecken
Vilken fin dikt! Du är så duktig!
SvaraRaderaMarianne