Gräs mellan tårna

Sommaren tycks inte vilja komma igång på riktigt. Vinden ruskar i trädens grenar. Skakar loss blombladen. Regnet slår mot uterummets plasttak. Vi sitter där för att få lite utekänsla, men någon värme är det inte. Grönskan är fantastisk. Syrenerna har blommat överdådigt. Nu sätter schersminen, gullregnet och rosorna igång. Jag vill njuta av blomningen. Sätter på mig ulltröjan från Gotland, den varma västen och curlingskorna och sätter mig mitt i trädgården för att insupa allt det vackra. Barnbarnet leker obekymrad om vädret. För honom är trädgården en härlig värld av frihet. Han smakar på maskrosornas fallskärmar, på klöverblommorna och på surbladet som jag sträcker fram. Gummistövlar och vindoverall bekymrar inte honom, men jag önskar att han hade fått springa naken och barfota i gräset.

Snart ska han resa till Stockholm igen. Vasaparken är hans paradis. Dit går han med dagis och där gungar han. Men hos mormor kan han springa rakt ut i sommargrönskan.

Han kommer tillbaka om några veckor. Då har nog värmen kommit. Ännu finns hopp.

Valparna uppe i lådan är ännu omedvetna om omvärlden. Ännu är livet bara mjölk. Men om några veckor ska de tumla omkring i gräset, i en hage täckt med spetsgardiner så inte örnen tar dem.

Då ska jag sitta under parasollet med alla böcker jag inte hunnit läsa och njuta av alla dofter, av fågelkvittret och titta på valparna i hagen och barnbarnet som leker. Tjocka små barnfötter som känner gräs mellan tårna… det är så det ska vara… i min värld. Och den världen önskar jag alla små barn… hur naiv min önskan än är