Pangsås

Extrapris på sötad kondenserad mjöl på ICA. Tio kronor styck stod det på en röd lapp. Två burkar landade i min korg…snabbt. "Kolasås till glassen", tänkte jag, för jag hade även köpt glass den dagen. Jag hade inte ätit lunch och då slinker ett och annat ned i korgen, av bara farten.

I mitt minne såg jag Mat-Tina stoppa en burk kondenserad mjölk i en kastrull, fylla på med vatten och säga: "Koka fyra timmar på svag värme. Jättegott!"

Det fanns inte mycket att göra. Insnöad. Jag gick mellan datorn, tvättmaskinen, telefonen, motionscykeln och köket. Maken skulle bli sen på grund av snön, för i det moderna landet Sverige lamslås kommunikationerna när det snöar. Han skulle vara hemma till frukosten.

När han inte kom hem till lunch fick det väl bli lite gott till middagen. Efterrätt kanske.

Jag la en burk med kondenserad mjölk i kastrullen, satte på plattan och gjorde något. Sen gjorde jag något annat och så satte jag styling i håret, fönade och sminkade mig lite. Det tog tid. Längre tid tar det, för vart år som går...

Satte mig vid datorn en stund och började chatta.

PANG

sa det och någonting kom flygande genom köket. Jag skrek förstås på sonen…trodde såklart att hans espressomaskin

EXPLO-FAN-TA-MIG-DERAT

och sprang ut i köket. En förkolnad burk låg cirka fyra meter från spisen och en rödglödgad kastrull stod och hoppade på spisen.

Men det var inte allt…

En mörkbrun sörja hängde från taket, täckte golvet och bänkarna. Kolasås överallt…det gick inte att sätta ned fötterna utan att halka i den kletiga massan. Köksdörrarna var brunfläckiga allt…och nu hör det till saken att mitt kök inte precis är minimalistiskt fritt från grejor.

Jag ligger lite mer åt franskt lantkökshållet, med olivoljeflaskor, tre sorters havssalt och vitlöksflätor hängande tillsammans med olika chicka redskap…ostronknivar, sisileringsjärn, pizzaskärare och köttpincett.

Allt var nu inkletat med bränd kolasås. Burklocket hade skjutits iväg bort emot hallen och en svartröd extraprisetikett flinade åt mig på skärbrädan.

Sonen, som tjatat till sig ett nytt dataspel visade sig ovanligt hjälpsam och vi gjorde en deal. Med sina snart 1,90 skulle han ta taket medan jag tog resten. Kvadratdecimeter för kvadratdecimeter torkade vi fram mitt vita kök.

Det enda som var kvar när maken anlände, tio timmar för sent, var fläkten…och den kunde han väl få göra…om han nu erbjöd sig, efter ett dygn utan vila.

Kolasåsdoften ligger ännu tung över huset. Middagen blev mer än en timme försenad och någon dessert blir det inte idag.

Men jag har en burk till i skåpet…for a rainy day.