Ingenting får mig att känna mig mer levande.
Många år bodde jag mitt i Sverige, i ett fint hus och många vänner.
Jag trivdes med livet. Ändå var det något som saknades.
Jag förstod det först när jag kände doften av havet.
Jag kände verkligen doften av hav på mer än en mils avstånd.
När jag såg havet och himlen mötas, visste jag.
Jag måste överge mitt liv och flytta till havet.
Banden var svåra att klippa, men jag var tvungen.
Min längtan till havet var större än något annat.
Jag står vid havet nästan varje dag.
Jag hör havet, andas havet, fylls till bredden av havet.
Jag ser alla havets färger.
Känner havets alla dofter
och blir berusad av lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar