Nattfågel

Tidigt på morgonen

när nattfågeln ännu sjunger

kan man se alla varningsdjuren

som man bara ser spåren av på dagen

Man ser bitterormen som slingrar sig i rosenbusken,

och orosvargen som följer självömkanskaninen.

Den skygga försiktighetshinden bakom slånbärssnåret klipper med sina stora öron

för att höra tvedräktsduvans dubbeltydigheter

Med stora ögon ser jag förvånat på dem alla

som jag aldrig möter i ljuset.

Bara spåren, som vinden blåser bort

för att skydda mig mot sorgen.

När nattfågeln tystnar börjar livet.

Nästan alla hör den sjunga någon gång,

men det konstiga är

att dess sång förbleknar så snabbt.

Och när den tystnat

finns inga toner kvar att minnas.