En vit jul lär det bli. Det är ett ödets ironi. Alla år med jultraditioner när gräsmattan var grön och sonen var besviken över att det varken gick att åka skidor eller pulka. Nu, när sonen kör formel1 på datorn och struntar i skidföret, ligger naturen täckt av ett lagom tjockt snötäcke, med snabb skare. Jag hade älskat det i min ungdom. Skidorna som glider utan friktion över snöskalet som gnistrar i solskenet. Det frasande ljudet och tillfredsställelsen att känna hur varje stavtag för mig framåt i hög fart.
Idag inkräktar snön på min frihet. På grund av omständigheterna stängs jag inne utan möjlighet att välja själv. Vägen blåser igen och och kommer jag hemifrån är det inte säkert att jag kommer hem igen. Det begränsar mitt utrymme.
Visst fuskar jag lite. Pepparkaksdegen är förberedd och julskinkan beställd. Lite julklappar är inköpta och några fler planerade. Julkort gjorda. Det är svårt att bryta traditioner. I alla fall när inte hela vänkretsen gör samma sak.
Dock tycker jag mig se en avmattning av pyntande och frosseri. Många gårdar som varit fulla av glitterlampor överallt har, liksom vi, endast en buske upplyst. Överdådet verkar ha nått sin kulmen under förra året.
Julaftonen ska firas med skaldjur på lokal. Vi ska bo på hotell i huvudstaden. Ingen gran, inget dopp-i-grytan. Lite konstigt. Mycket avspänt. Visserligen med familjen…och det älskade barnbarnet, men ändå så osvenskt.
Det svårt att att få bord på restaurangen. Det tyder på att många andra tänker som vi… i år bryter vi traditionen! Svenskarna inleder en ny trend…ett ickejulfirande som kommer att bli tradition om några år. De moderna svenska familjerna säger nej till sill och skinka. Julklapparna har redan fått ny design…iPod, iPad, iPhone… XBox och Playstation… Inga dockor, inga tåg, inga strumpor...
Och mitt i alltihop blir det en gnistrande vit jul…i hela Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar