Önskas…pedantisk man!

Jag är ganska ordentlig. Ingen pedant, men gillar när var sak återfinns på sin plats. Dessutom gillar jag när det är rent och snyggt, ordning och reda.

Jag har svårt att sätta mig ned i ett rörigt rum. Då kan jag inte riktigt njuta av livet.

Det var ett elände när jag pluggade. Istället för att läsa satte jag igång att städa och så hade flera dyrbara timmar gått när jag väl satte mig ned med böckerna. Oftast hann jag igenom kurslitteraturen, men det var på håret och alla som har pluggat vet att man aldrig kan läsa tillräckligt mycket. Det dåliga samvetet gnager hela tiden.

Någon sa att om man har ett kaotiskt inre måste man ha ordning omkring sig för att få balans.

Inte vet jag om jag är så kaotisk. Lugn och sansad är jag kanske inte och rastlös har jag alltid varit, men jag har aldrig upplevt mig själv som en orolig själ. Men jag gillar att det rör sig…om man säger.

Ingen i min omgivning förstår det där med var sak på sin plats. Maken är värst. Jag vet inte hur många system jag lagt upp för hans verktyg. Den senaste investeringen var en dyr men praktisk verktygsväska, med plats för ALLT; borrmaskinen, vattenpasset, hammaren, sågen…ja allt …och ändå är den lätt att bära. Men…där står den, tom, med alla verktygen huller om buller på golvet.

Det värsta var när han letade kofoten ett helt år, skyllde på mitt jävla städande. Men så hittade han den plötsligt…hängande över taknocken. Där hade jag garanterat inte varit…men det är nu preskriberat och han har också glömt händelsen. Förnekar bestämt.

Äldsta dottern hade en spindelodling under fönsterbrädan och bananflugor i papperskorgen när hon bodde hemma. Jag hade inte tillträde till rummet, men när det inte gick att se för alla flugor, som dessutom var mat åt spindlarna som frodades och växte sig gigantiska, fick jag SPEL. Under samma tid hade hon en gedigen samling hattar, pins och loppisprylar dessutom…att jämföra med hennes nuvarande, mycket minimalistiska hem.

Dotter nummer två hade hästprylar överallt. Hennes rum luktade mer stall än bostad. Visserligen var…och är hon den som är duktigast på att städa, men först skulle det gro igen ordentligt. Då for hon fram som en vit tornado och plötsligt var det skinande rent och prydligt…en dag eller två...

Sonen lever i sin egen värld. Den virtuella.

I den världen finns inget damm, inga smutskläder och ingen disk…i alla fall verkar det som om han tror det. I verkligheten kan det ligga tre tomma chipspåsar, fem coca-colaflaskor och veckans björnborgare(kalsonger) i en hög på golvet. På skrivbordet står halva glasförrådet, espressokoppar och glassburkar. Mössen tror att det är julafton jämt.

Vi har haft många snack, sonen och jag. Han passerar tvättstugan när han går ut ur sitt rum. Två meter till tvättkorgen…och ändå ligger smutstvätten på hans golv varje dag. Och så undrar han varför jag är sur!!!

Idag råkade jag gå ut i lagården.

Jag råkade se allt skräp som jag trodde lämnat gården i somras när svärsonen, sonen och maken röjde.

Undrar vad de körde till soptippen!

Allt var kvar!

Fick nästan hjärnblödning!

Jag har en väninna som har ungefär samma problem. Jag har kanske fler.

Varför gifte jag mig inte med en PEDANT?

Det borde vara varudeklaration på män!!!