Undrar om någon har satt ljus på deras grav. Det var faktiskt alltför länge sedan jag var i Luleå. Två av deras barnbarn finns kvar där uppe, annars är vi alla spridda.
Att tända ljus på graven, är en relativt ny tradition. Mamma tyckte faktiskt inte alls om det när det kom på 60-talet.
Det var Mats Rehnberg, min folklivsforskningsprofessor tillika domare i TV-programmet Tiotusenkronorsfrågan, som införde den katolska traditionen till Sverige. I norra Sverige, där Laestadius hade satt djupa spår med sin puritanism, tog det lång tid innan det blev accepterat. Helgondyrkan, med undantag för Lucia, var strängt förbjudet i den protestantiska kyrkan och att fira Allhelgonahelgen var inte allmänt.
Kyrkhelg var det, precis som Mikaeli, men det kopplades inte till helgondyrkan utan mer som vanlig kyrksamhet och traditionen att bo i kyrkbyarna. Uppe i norr står inte kyrkorna lika tätt som i Skåne och på Gotland. Därför reste man över helgen till kyrkbyarna Gammelstan, Öjebyn m.fl. och passade också på att sälja lite av sin potatis, ved och annat. Det utvecklades alltså en Mikaelimarknad i oktober. I samband med besöket passade man också på att döpa sina årsbarn. Mikaelihelgen blev alltså en dophelg och jag kan faktiskt ståta med att båda mina döttrar är döpta under Mikaeli. Mikaeli var en mycket större helg än Allhelgona långt in på 70-talet.
Men ljusen på gravarna då.
Jo, Mats Rehnberg hade stor genomslagskraft. Han hade program i radion, skrev i olika tidningar och syntes ofta i TV. Dessutom var han en mycket sympatisk man. Som kuriosa kan jag berätta att han kunde namnet på alla sina studenter och var dessutom du med oss.
Vår institution låg i Wikanders lilla jaktslott, Lusthusporten, strax till vänster om Djurgårdsbron, med både Biologiska och Nordiska Muséet som grannar. Uppe på vinden i slottet, sålde Professorn kurslitteratur, egenhändigt dragna kopior ur de böcker vi inte hade råd att köpa. Lagligt var det säkert inte, men innovativt.
Mats Rehnberg tyckte att den svenska hösten var grå och mörk. Han fick en "ljus" idé och skrev i kvällstidningarna om hur man tände ljus på sina döda anhörigas gravar, i de katolska länderna. Han föreslog att svenskarna skulle göra likadant och jag minns hur han själv tände ljus på Haga Norra tillsammans med en liten skara människor.
Det blev folkstorm. Stora rubriker i kvällspressen. Ärkebiskopen uttalade sig och många präster hötte sina nävar. Men för varje år tändes allt fler ljus. Man satte till och med in ljushållare i kyrkorna med ljus att tända för kära släktingar och anhöriga.
Ingen skulle väl idag protestera mot ett tänt ljus på kyrkogården. Många tror att det är en mycket gammal tradition. Visst är jag gammal, men detta hände under min studietid och jag är inte såå lastgammal.
Religiös är jag inte heller, inte ens troende, men ett ljus för mina kära skulle jag ändå kunna tända i kväll. Det är mer än hundrafemtio mil till graven. Därför tänder jag en eld i min eldkorg och tänker på mor och far, som alltid finns med mig i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar