När jag gick ut, var solen ännu synlig. Lärkan sjöng och byns femtonåringar körde med sina trimmade moppar på byvägen medan E65.ans bilister satte spiken i botten inför fredagkvällens förlustelser.
Påfågelhonan Gisela har lagt sig på ägg i buskarna och hanen, Garibaldi skriker uppgivet. Han sitter i det stora körsbärsträdet så ensam och undrar var hon är, hans stora kärlek.
Göken gol en sista gång och duvorna prasslade i kastanjen. Katten och jag satt och njöt av konserten medan hundarna rände runt och luktade av dagens händelser. Ett flygplan brummade… civilisationen är närvarande trots att jag inte kan se annat än grönskande vetefält, i fjärran ett gult rapsfält och så den gröna åsen i norr.
Det röda klotet försvann bakom Hvidarparns kulle och fladdermössen kom pilande. Nattfjärilar sticks inte… inte en enda mygga har vi här… det är befriande...
Jag tog en klunk av vinet, katten spann och trampade in klorna i min tröja… Trots motorljuden rådde frid… och påfågelns skrik… det tycker jag är härligt.
Långt borta över, åsen sjöng näktergalen när jag tog mitt tomma glas och lämnade trädgårdens dofter… i natt ska jag sova för vidöppet fönster...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar