Diskussioner och personangrepp

I min familj diskuteras det alltid. Minsta påstående måste stötas och blötas in i det oändliga. alla deltar frejdigt, alla har sina inlägg. Vanligtvis var vi ganska överens men innan diskussionen är slut skriker vi , gråter och anser att vi är missförstådda. Sen måste man sura en lång stund, smälla i dörrar och vägra att delta i dagens övriga sysslor.

Alla minns tydligt, har läst, vet minsann och men det kan ju… Så har det varit alltid. Det är tröttsamt. Någon gång har vi bestämt att aldrig mer….men lika fullt blir det igen och igen.

När vi sätter igång finns ingen svensk neutralitet, ingen svensk diplomati bara tattarblodet som sjuder…så får man inte säga…men jag tror alla förstår.

Igår handlade det om kex/chex…och jag visste förstås bäst….som språkhistoriker…den diskussionen är vare sig avslutad eller löst. Sen var det vargjakten…. det gick hett till men där avvek jag fegt. Den hade jag ju redan sagt min mening om för några dagar sedan. Till frukost blev det för tidigt födda barns rätt till överlevnad. Alla är överens…men och sen är det full huggning. Oj oj oj, inte behöver vi motionera för att höja pulsen. Det är KRIG.

Nu sitter vi alla, med varsin syssla i enskildhet bredvid varandra….. inte undra på att jag älskar mina ensamma dagar….