Vem är jag….

Likt en skugga över mina ögon

skymmer tallarna solen

och lämnar mörkret framför sig.

Så att det kan ta mig i sitt grepp

och lämna spår i mitt minne.

Minnen som är osynliga

på dagen

då jag står vid havet

och ser ut mot horisonten

där min räddning finns.

Vad finns där inne i mitt mörker

i mina glada ögons spegel

Vad är djupet i min själ

som kommer fram i natten

när månen slocknat.

Som blir till ord på papper.

Ord jag inte känner.

Sorg jag inte vet.

Smärta som berör

och längtan.

Vem är jag

och vart ska jag gå.

För att fylla mina lungor

så att jag kan andas

vackra vindar.

Jag söker dem vid havet

orden som ska komma

med budskap om

förtröstan.

Jag hittar dem aldrig.

Jag vet ju inte vilka ord jag söker

som är glada nog

och som kan släcka

mörkret där inne

där jag är så svart.