Kära Mormor, om du levt när jag var liten, då skulle du ha haft en likadan hatt som Selma Lagerlöf.
En svart med breda brätten och flor.
Och du skulle ha grått hår som du flätade till en lång, lång piska, smalare ju längre den blev.
Den skulle du fästa med nålar runt, runt.
Tills den bildade en stor platt knut i nacken.
Du skulle berätta om hur det var när du var barn. Och du skulle baka sockerkringlor.
I lövtunna koppar med rosenmönster skulle du bjuda mig på choklad med vispgrädde som skulle fastna på min överläpp som en vit mustasch.
Medan du berättade om drottningen som dog i en trafikolycka i hög hastighet, trettio kilometer i timmen.
I Belgien.
På golvet i ditt pyttelilla hus skulle det ligga trasmattor och golven skulle lukta såpa. Jag skulle sitta på mattorna och du skulle berätta en historia om varje tyginslag.
”Den var din mammas första examensklänning och den var min sommarkjol då vi reste med tåget till Varberg.
Och den är din morfars skjorta. Ack, ja....han var en god man.”
På den svarta spisen skulle det stå en kaffepanna.
Den skulle kunna vissla.
Och när jag skulle bada i den stora plåtbaljan skulle du hämta varmt vatten ur en reservoar av koppar.
Och sen skulle jag sitta i ditt knä medan du torkade mig med den vassa bruna handduken.
I rummet med spetsgardiner och pelargonior i fönstren skulle det finnas en säng
som var så högt bäddad att man inte kunde klättra upp på den.
När jag skulle sova, blev den alldeles normal.
Med kritvita, styva lakan och en bred spets vikt över det blanka röda täcket.
Då skulle jag få leka med den handmålade porslinsdockan med äkta hår,
som var din när du var liten.
Du skulle göra plättar i ett plättjärn, våfflor i ett våffeljärn och gorån i ett rånjärn.
Och du skulle ha åkerbärssylt i en liten kruka
Och grädde i en liten kanna
och små, små broderade linneservetter som jag skulle torka
den mörkröda sylten från mina fingrar på.
På förstukvisten till ditt pyttelilla hus skulle det växa doftande kaprifol.
Ditt lilla hus skulle ha en glasveranda.
med ett bord som hade en rutig vaxduk.
Där blommade en amaryllis med stora röda klockor.
Och i dina spetsgardinsklädda fönster skulle alla prydnadssaker stå
med framsidan ut mot gatan.
Du skulle ha en blå vinterklänning, en blommig sommarklänning
och en svart finklänning med virkad spetskrage.
Och en laxrosa sidenblank underklänning.
Och silkesstrumpor, lagade på stortån.
Dina skor skulle ha halvhöga klackar. Och svarta pampuscher.
Svart vinterkappa med persiankrage.
Den svarta hatten med flor.
Och muff.
Inne i ditt hus skulle det finnas en dörr med knottrig glasruta och en stor nyckel.
Bakom dörren skulle det finnas en klosett med ett tungt, brunt trälock som jag inte kunde lyfta själv.
Och en kedja med porslinsknopp som man drog i för att trolla bort det man gjort.
Ett handfat och en kanna,
brunkrakelerat vit med blå blommor,
på en kommod
och små blanka papper i en bunt
Dina ögon skulle vara bruna och snälla.
Dina kinder mjuka och rynkiga
och rosiga.
Din hals skulle ha många veck
Din mun liten och röd
Du skulle kunna ta ut dina tänder och lägga dem i ett glas om natten
Du skulle sjunga skillingtryck
och Blott en dag
Du skulle läsa hemska sagor om troll och jättar
Du skulle lära mig att virka och sticka
och brodera små små korsstygn
Du skulle alltid lyssna på mig.
Du skulle alltid ha tid
Du skulle aldrig vara pinsam
Du skulle klappa mig på håret och blåsa på det onda
Du skulle ha varit min mormor, som jag kunde springa hem till när jag ville
eller när mamma var dum
och pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar