Vårens budbärare

Tofsviporna har kommit. De sitter på åkern och jag ser dem från mitt fönster. På vissa ställen ligger snön kvar, men de svartbruna fälten blir större och större. Gick med hundarna i Backåkra i över en timme. Havet dånade nedanför och även där börjar snön att dra sig tillbaka. Videkissarna tittade fram och fåglarna sjöng i skogen. Gässen skränade när de flög över oss i mindre flockar för att slå sig ned och beta de första gröna stråna som tittar upp på åkrarna. I Kåseberga låg katterna i solskenet på trappan och slickade sig lojt.

Varje år kommer våren och varje gång blir vi lika glada över att se de välkända tecknen.

Nu väntar vi bara på lärkan, som ännu inte drillat i år. I alla fall inte här hos mig.