Funderingar

Min pappa jobbade i "snösvängen". Många sa att han var "stans bästa väghyvelförare" och det gjorde mig stolt. Han kom ibland förbi skolan och då sprang jag fram till den stora röda väghyveln och pappa öppnade dörren, tog min hand och svingade upp mig i hytten. Där satt jag med honom högt ovanför mina vänners huvuden och kände mig märkvärdig. När jag kom ned igen tittade alla beundrande på mig.

Pappa var den enda som kunde ploga Storgatan, som hade två filer i vardera riktning med en refug i mitten där det växte träd. Han höll gatorna rena från snö, hela vintern. Jag visste att om inte pappa plogat gatorna från snö skulle inte bussarna, bilarna och människorna kunna ta sig fram. Jag förstod inte vad pappa menade när han sa att han avskydde snön. Han var ju världsbäst på snö!

Pappa finns inte längre. Nu förstår jag varför han inte gillade snö. Det är ingen som längre kan ploga bort snön så som han gjorde och därför avskyr jag också snö. Otyglad, otäck snö….