Vinterdikter

Jaktens tjusning

Jakten är över.

Bytet ligger blödande

vid jägarens fötter.

En kula har genomborrat hennes hjärta

och nu

vänder han kikarsiktet mot nästa

Pilar

När skytten siktar

lyfter han sin båge

rättar in sin pil.

Släpper.

Pilen far genom luften

och träffar mig i själen,

varje gång.

Iskyla

Jag fryser om mina öron

för det jag hör är bara isens klirrande

när orden faller till marken.

Tårarna blir till frost

på mina kinder

när ögonen är kalla och vita.

Lockelsen som var så röd

har bleknat

och bara blånaderna är kvar efter famntaget.

Rå

Som ett väsen i skogen

kastar hon ingen skugga

när hon slinker mellan träden.

Men blicken bränner som eld

och leendet biter sig fast i själen

på den vilsne vandraren,

som aldrig mer kan se

då ögonen blivit förblindade

av flammorna.

Sakta förblöder han

i mossan

och hittas först i evigheten

då tiden inte längre finns.

Lycka

Varm och rusig går jag genom vintern,

snön smälter under mina fotsulor

och mitt blod lämnar röda avtryck

i den vita snön.