Vardagsbestyr

Plötsligt är alla helgdagar slut och den glamour som glittrade runt det nya årets ankomst har nu övergått till ett gråaktigt dis. Sidorna i kalendern är inte blanka och vita utan fullklottrade med tider och uppgifter. Skinkresterna är kastade och kvar finns möjligen en liten sillbit, simmande i sin ättiksblandning. Ljusslingorna i trädgårdarna slocknar och dammiga adventsstakar finner ro i garderoberna.

Nu pryder vi våra hem med tulpaner. Denna älskade blomma som blivit var mans surrugat för den efterlängtade våren tillsammans med det bleka januariljuset som avslöjar hur dåligt vi städat i hörnen.

Talgoxen har börjat redan. Han sjunger som den förste av alla. "Tsi tu, tsi tu…" jo, han har slutat sjunga "tsi tsi tu" som han gjorde när jag var barn…för han konkurrerar med civilisationens alla andra ljud. Till och med hos mig här på landet. Den den stora vägens alla bilar, flygplanen och vindsnurrornas sus har fått honom att modernisera sin sång.

Koltrasten pilar mellan buskarna, glad att jag odlar rosor, för frostnupna nypon är hans favoriträtt.

Jag tittar på forsythians grenar. Den ligger i startgroparna, liksom syrenerna. Knopparna sväller och ser ut som om de knappt kan hålla sig längre. Men ännu är det långt till vår…

Jag har i alla fall fått tillbaka min energi med ljuset och känner hur livet kommer åter. Kanske skulle jag gå ut och sakta fylla mina lungor till ett vårskrik….