Rent under

När jag är sjuk känner jag ett starkt behov av att ha rent omkring mig. Så var det redan när jag var barn och tonåring, kanske ett arv från min mamma. ”Sjukdom ska sköljas bort och vädras ut” Jag minns inte om det är mammas ord, men det är definitivt mina och jag har terroriserat mina barn med dessa ord, kört in dem i duschen ur den feberheta sängen, öppnat fönstren på vid gavel, vädrat sängkläderna och bytt lakan. Inte så att jag har pådyvlat dem tarmsköljning, eller nja, inte riktigt, men tre liter citronvatten har de nog tvingats dricka varje sjukdag och golven har tvättats med eukalyptusdoftande vatten. Min man har inte varit lika lätt att manövrera, men han är mån om husfriden och släpar sin sjuka kropp in i duschen för att sen huttrande krypa tillbaka, ilsket morrande, i den svala rena sängen, de ytterst få gånger han varit sjuk. ”Jag är aldrig sjuk” säger jag. Det är nästan sant, men som barn och tonåring var jag ordentligt sjuk några gånger. Så sjuk att jag minns doktorns ord till mamma vid min sjuksäng. ”Det bör vända om tre dagar, annars är det slut” Jag var nio år och hade Asiaten. Bara ett par månader innan hade jag haft njurbäckeninflammation och förmodligen var min lilla kropp så försvagad att influensan hoppade på mig. Jag hade hög feber och yrade. Jag såg syner. Jag minns ännu hur jag tydligt såg en slags insekter krypa på lakanet och jag skrek till mamma att ta bort dem. ”Det är inget som kryper på ditt lakan” sa mamma, men för att lugna mig hämtade hon flugsmällan och slog ihjäl fantasifostren, ett efter ett, men de återkom varje gång jag hade hög feber och jag kan se dem framför mig ännu i dag. Förnekelse kan vara psykologiskt positivt. Om jag känner den minsta förnimmelse av en förkylning rustar jag till krig och jag upprepar mitt mantra medan jag börjar min renlighetsprocedur. städa, torka golv, vädra, byta lakan, sätter fräscha blommor i vaser, duschar, borstar tänderna i minst fem minuter...tungan också, kokar ingefärsdricka och tänder värmeljus 'clean cotton' överallt...och när jag går där i mitt väldoftande hus känner jag hur frisk jag är igen. Jag vet exakt när de här hostvirusen slog till. Jag låg och sov och väcktes av en svärm små virusjävlar rakt i ansiktet. Ilsket fräste jag till mannen bredvid mig att vända sig om och inte hosta på mig. Den stackaren sov också, men just då hade jag inget förbarmande. Däremot följde jag inte mina principer och gick upp för att duscha och därför sitter jag här, sjuk och eländig. Men när jag druckit upp mitt te, mitt citronvatten och min ingefärsdricka ska jag byta lakan i sängen....