Sköna maj….

Magnolieblommorna, som nyss var så vita och vackra har frusit och är nu bruna och sorgsna. När jag tog mitt morgondopp i morse var det frost på gräset. Den härliga värmen kom av sig och det lär ha snöat även i norra Skåne.
Jag deppar inte ihop.
Minns min studentdag 1968, den 11 maj. Inte för att det snöade i Luleå den dagen, men ett par dagar senare åkte jag, nyförlovad till Stockholm med min fästman, min bästis och hennes pojkvän. Där var det snökaos.
Några år senare snöade det på Midsommarafton i Luleå och jag som hade jesussandalerna på mig!
Kanske är det därför jag kan stålsätta mig och sänka ned mig i iskallt vatten, trots att jag normalt sett är frusen utöver det vanliga.
I skrivande stund sitter jag med raggsockor på, inlindad i en yllefilt, med datorn i knät framför kaminen. Men är det maj, så är det vår och våren bär min längtan och min glädje.
Född i ruggigaste november älskar jag ljuset och värmen. Höst betyder *gå i ide* för min del, medan våren ger mig energi.
Mina kalla bad ger mig också energi. Inte är det skönt under tiden, men efteråt!
Mina livsandar brusar.
Min själ jublar.
Talade med en läkare häromkvällen. Han sa, att om jag överlevde doppet, så var det troligen inte farligt, klart bättre drog än annat uppåttjack. Min energikick håller dessutom i sig hela dagen. Nu vet jag ju inte hur länge en sil räcker, men inte en hel dag, det är jag säker på.
Jag fortsätter alltså…snart är vattnet över 20° och sommaren är här. Då behöver jag inte mina kalla bad för då blommar rosorna.
Men ännu så länge är det maj…så skönt